och så blir det ännu ett inlägg om min mun och dess förmåga att göra mitt liv lite jobbigare
Igår, när jag släckte min lampa, trodde jag att jag skulle få en fredag där jag skulle ringa tandläkaren och höra varför mitt tandkött är ömt, sedan jogga, laga nyttigare och godare mat än vad jag har gjort de senaste och sedan avsluta dagen med att jobba.
Jag hann ringa till tandläkaren, som ville att jag skulle komma in igen och undersökas. Jag var ju i Karlstad så det blev lite komplicerat, ringde då runt till tandläkare i Karlstad, men de hade semester eller inga tider. Jag fick helt enkelt slänga mig på första bästa tåg, åka hemåt och hoppas att det skulle dyka upp en tidigare tid hos tandläkaren i Bfors. Och det fick jag, klockan 11, samtidigt som min buss var framme i Bfors. Något som går min väg i alla fall.
Hos tandläkaren fick jag höra att det var en liten skinbit som jag, uppenbarligen, tuggar på och det leder då till att mitt tandkött bli irriterat. Tandläkaren brände således av min skinbit. Det smakade lagom gott i min mun efter det. Nu ligger jag i mammas och pappas soffa och väntar på att min mamma ska komma hem så hon kan skjutsa mig till Karlstad och mitt jobb. Jag hann inte heller äta frukost hemma och just nu håller bedövningen på att släppa i min mun, vilket innebär att det gör härligt ont just nu, vilket i sin tur innebär att jag inte kan äta. För att sammanfatta; jag är hungrig.
Jag har aldrig haft problem med mina tänder, aldrig. Och nu, när det börjar kosta pengar att gå till tandläkaren, ja då blir jag ju såklart deras bästa kund. Två akuttider på två veckor. Härliga tider...
