and now for something completely different...

Idag fick uttrycket "vill man vara fin, får man lida pin" en helt ny innebörd. Det brann lite i min hårbotten. Och den metaforen spinner vi vidare på. Först var håret gul/organge, lite som eld och sedan kvar blev askan, alltså grått. Det gjorde ont, det sved, speciellt när Marit la i det gråa i håret. Men håret sitter kvar, lite öm i hårbotten, men det var det värt. Har väntat sedan december på att färga håret.