My head speaks a language I don’t understand

Var riktigt trevligt igår. Det blev tillslut ett litet gäng som satt hemma i Emlans nya lägenheten. Vi spelade spel, tjatade och spelade musik. Mycket kul. Jag, Sofia och Fia hade lite problem när kvällen började, vi hade inte hittat någon chaufför hem. Men det brukar alltid lösa sig. Man kommer alltid hem, det brukar vara vårt motto. Men klockan gick och det blev allt senare och vi hittade ingen som körde. Eftersom Sofia var tvungen att gå hem, följde jag och Fia också med. Vi gick gamla järnvägen. Det är ca 7 km lång grusväg i totalt mörker. Det var kallt. Vi underhöll oss med att ringa 118118 och Sveriges Radio, vi försökte önska en låt.

Var sjukt sliten och genomfrusen när vi äntligen kom hem.

Men det var en mycket trevlig kväll.

Idag har det inte hänt allt för mycket, min internetdong är sönder, så måste skaffa en ny imorgon. Tur att pappa har internet i alla fall.

Nu blir det mat från bästa pizzerian.
Som sig bör på en söndag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback