Every dollar counts And every morning hurts

Det gick så bra att springa. Jag vågade dock inte ge mig ut på en längre tur, kändes som ett skavsårplåster höll på att åka av när jag närmade mig Haga igen. Vilket är trist för det kändes verkligen bra, men får väl se om jag hinner ut i veckan på en längre tur. Ska nämligen bo på Uni denna vecka. Uppsatsvecka. Och jag måste till gymmet två gånger denna vecka. Annnars får jag ingen hemlig gåva. Och det vore knäckande...

Tänkte lägga ut en bild på mig själv just nu, men jag väljer att inte göra det, för er egen skull.Så bjuder på en gammal bild istället.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback