"Angelica"

Det var en gång en liten flicka som bodde på landet och som var så söt att ingen kunde bli sötare.
Hennes mor Carina var innerligt förtjust i henne och hennes mormor Dagny ännu mer. Mormor D hade sytt en liten svart tröja med vit text, "Ursäkta, att jag pratar så fort", till henne och den klädde henne så bra, att alla kallade henne Angelica.

En dag när Angelicas mor C hade bakat bröd och gjort pannkakor, sa hon til Angelica:

- Jag har hört att mormor lär vara sjuk; gå du till henne och se hur hon har det och ta med dig pannkakor.

Angelica gav sig raskt iväg till mormor D som bodde i några gator längre bort. Hon tog vägen genom skogen, och där mötte hon en knarkare, som hade stor lust at ta henne, men han vågade inte på grund av några joggare som sprang i närheten. Han frågade henne, vart hon skulle ta vägen. Det stackars barnet visste inte, att det är farligt att stanna och lyssna på en knarkare, så hon svarade:

- Jag ska till mormor D med pannkakor från mor.
- Bor din mormor D långt härifrån? frågade knarkare.
- Ganska långt, svarade Angelica. Hon bor på Dalhemsvägen som du ser där borta, i det första huset.
- Javisst, sa knarkaren. Jag vill också gå och hälsa på henne. Jag går den här vägen och du kan gå den andra, så ser vi vem som kommer först.

Knarkaren tog den kortaste vägen och sprang det fortaste han kunde. Angelica tog den längsta vägen och hon stannade ibland för att plocka smultron och hon jagade ormar och gjorde små buketter av de blommor hon fann längs stigen.

Knarkaren kom snart fram till mormor Ds hus. Han bankade på dörren: Bank, bank!
- Vem är det som bankar, frågade mormor D.
- Det är Angelica, ditt barnbarn, sa knarkaren och försökte göra rösten så ljus som Angelica.
- Jag har med mig pannkakor från mor.

Mormor D låg til sängs, för hon var inte riktigt kry. Hon ropade:
- Tryck på klinkan, så går det att öppna dörren.

Knarkaren klämde på klinkan och dörren öppnade sig. Strax kastade han sig över den stackars kvinnan och åt upp henne i ett nafs, för det var mer än tre dagar sen han hade ätit senast. Så stängde han dörren och gick och la sig i mormor Ds säng, medan han väntade på . Strax efteråt bankade Angelica på dörren: Bank, bank!

- Vem är det?

Först blev Angelica rädd, när hon hörde knarkarens grova röst, men så tänkte hon att det var nog för at mormor D var förkyld, och så svarade hon:
- Det är Angelica, ditt barnbarn. Jag komer med pannkakor från mor.
Knarkaren gjorde sig till med rösten och sa:
- Kläm på klinkan, så öppnar dörren sig.
Angelica klämde på klinkan och dörren öppnade sig. När knarkaren såg henne komma in gömde han sig under täcket och sa:
- Sätt pannkakorna på spisen och kom och lägg dig hos mig.

Angelica kläde av sig och skulle just krypa ner i sängen, när hon blev mycket förskräckt då hon såg hur mormor D såg ut utan kläder. Hon sa:
- Men mormor D, så långa armar du har!
- Det är för att jag ska kunna krama dig bättre, svarade knarkaren.
- Men mormor D, så långa ben du har!
- Det är för att jag ska kunna springa fortare, mitt barn.
- Men mormor D, så stora öron du har!
- Det är för at jag sk kunna höra dig bättre, mitt barn.
- Men mormor D, så stora ögon du har!
- Det är för att jag ska kunna se dig bättre, mitt barn.
- Ja men mormor D, så vassa tänder du har!
- Det är för att jag bättre ska kunna äta upp dig! Och med dessa ord kastade sig den grymma vargen över Angelica och åt upp henne.
 


"Angelica"

OBS!!! Angelica är ett fingerat namn, hon heter något annat i verkligeheten.
OBS!!! Detta är en påhittat berättelse för att få en inblick över det farliga liv Angelica lever i Billingen. Samhällsklimatet i byn är mycket tufft och där knarket byter ägare vid den gamla hockeyrinken varje fredag kl 12.00. Tanken är också att visa knarkets effekter på den mänskliga kroppen. Man får som sagt långa armar/ben, stora öron och vassa tänder samt svåra skador på inre organ.

(Angelica har för tillfället åkt bort när detta inlägg publiceras. Hon befinner sig på okänd mark troligen på
en mässa i Älvsjö. Där hon arbetar som reklampelare för hennes fars arbetsgivare. Mitt namn är Sofia och jag har fått tillåtelse att skriva inlägg i hennes blogg.)

Kommentarer
Postat av: a

haha

2008-05-27 @ 14:08:26
Postat av: Amanda Staf

Kära lilla söta Angelica, vad går du på egentligen? Kan ju tro att det är du som är påtänd;p Men det var en trevlig liten historia!Fast jag gillade inte att du dog på slutet! Puss på dig

2008-05-27 @ 22:48:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback