The last one born and The first one to run

Idag är det synd om mig. Min tand gör mitt liv lite jobbigare att leva, iaf äta. Eller ja, det är väl tandköttet runt min tand, hur som helst, det gör jävligt ont i min mun just nu. Buhu.
Imorgon ska jag ringa tandläkaren.

Och i veckan börjar vardagen igen med jobb jobb.
Vilken lycka...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback