ibland önskar jag att jag hade en egen bil.
Ni vet den där känslan man får när man cyklar i motvind och regn. En såndär riktigt stark vind så att man måste stå upp på cykeln för att ens komma framåt och ens cykel bara har två växlar och är från pappas ungdom. Och blåsten gör så att regnet får extra fart och det gör ont när de landar på ens lår. Allt detta för att komma till jobbet extra tidigt för att gå på ett möte. För att sedan få höra, när man väl kommit fram svettig och blöt, att mötet inte alls är idag, utan det är imorgon. Ni vet den känslan? Tror den kallas lycka.
Kommentarer
Trackback