ett av de mest öppna inläggen jag skrivit....
Jag har en ganska så ytlig blogg egentligen, skriver inte speciellt mycket om hur jag känner mig och så, förstår inte riktigt varför jag ska göra de heller..men nu känner jag bara att jag vill skriva av mig, så de får blir här.
Jag sitter inte på en varm och trevlig ö i Grekland, jag är hemma i Billingen, jag kom till Landvetter men där tog min resa slut.
Jag hade känt obehag inför resan länge, jag trodde att jag om jag pratade om hur roligt och härligt de skulle bli så skulle de fastna i mitt sinne istället för obehaget, men de lyckades inte...
på måndag var jag som i dvala hela dagen, jag kunde inte glädja mig åt att jag skulle till Grekland med mamma, bror, moster och kusin, sånt ska man ju längta till, men inte jag...
När jag satte mig i bilen för att börja resa mot flygplatsen hade jag en stor klump i magen och hela vägen ner till gbg så satt jag och tänkte på flygresan, medan de andra satt och faktiskt såg fram emot resan, vilket jag också försökte göra, men återkom hela tiden till de faktum att jag skulle vara tvungen att sitta i en plan en mil upp i luften, hur mycket jag än försökte tränga bort den tanken så gick de inte. Ju närmare vi kom Landvetter, desto värre blev det, väl inne på Landvetter kunde jag inte hålla mig längre utan bröt ihop, mamma, moster, bror och kusin försökte trösta mig så gott de kunde, men de gick inget vidare.
Jag checkade iaf väskan och gick med resten till en bar, ringde pappa för att få prata av mig lite, pratade med flygvärdinnor och piloten, de lyckades faktiskt lugna mig lite och jag tänkte att jag ska åka med, men när jag återigen kollade på planet så fick jag en enorm obehagskänsla och jag visste att jag inte ville upp i luften, så jag bestlutade mig för att stanna hemma.
Efter jag beslutat mig så kände jag mig så himla ledsen och besviken på mig själv för att jag låtit min rädsla få stå ivägen för en, vad jag tror, mycket underbar resa, men samtidigt kände jag mig otroligt lättad.
Pappa kom till Landvetter och hämtade mig, sen åkte jag med honom till Halmstad, så jag kom iaf lite söder ut...
Jag sitter inte på en varm och trevlig ö i Grekland, jag är hemma i Billingen, jag kom till Landvetter men där tog min resa slut.
Jag hade känt obehag inför resan länge, jag trodde att jag om jag pratade om hur roligt och härligt de skulle bli så skulle de fastna i mitt sinne istället för obehaget, men de lyckades inte...
på måndag var jag som i dvala hela dagen, jag kunde inte glädja mig åt att jag skulle till Grekland med mamma, bror, moster och kusin, sånt ska man ju längta till, men inte jag...
När jag satte mig i bilen för att börja resa mot flygplatsen hade jag en stor klump i magen och hela vägen ner till gbg så satt jag och tänkte på flygresan, medan de andra satt och faktiskt såg fram emot resan, vilket jag också försökte göra, men återkom hela tiden till de faktum att jag skulle vara tvungen att sitta i en plan en mil upp i luften, hur mycket jag än försökte tränga bort den tanken så gick de inte. Ju närmare vi kom Landvetter, desto värre blev det, väl inne på Landvetter kunde jag inte hålla mig längre utan bröt ihop, mamma, moster, bror och kusin försökte trösta mig så gott de kunde, men de gick inget vidare.
Jag checkade iaf väskan och gick med resten till en bar, ringde pappa för att få prata av mig lite, pratade med flygvärdinnor och piloten, de lyckades faktiskt lugna mig lite och jag tänkte att jag ska åka med, men när jag återigen kollade på planet så fick jag en enorm obehagskänsla och jag visste att jag inte ville upp i luften, så jag bestlutade mig för att stanna hemma.
Efter jag beslutat mig så kände jag mig så himla ledsen och besviken på mig själv för att jag låtit min rädsla få stå ivägen för en, vad jag tror, mycket underbar resa, men samtidigt kände jag mig otroligt lättad.
Pappa kom till Landvetter och hämtade mig, sen åkte jag med honom till Halmstad, så jag kom iaf lite söder ut...
Kommentarer
Trackback