Oh but love grows where my Rosemary goes And nobody knows like me

Egentligen skulle det vara min enda lediga dag denna vecka, men ska jobba ett extra pass ikväll. Och jag tror det behövs. Jag vill vara bland människor. Dagen började bra med träning tillsammans med Katarina. Sedan dess har det gått en aning neråt. Jag fick lite hjärtklappning, som blev bättre när jag la mig ner och somnade, nu är den dock tillbaka lite smått. Jag blir så irriterad på mig själv, på min kropp som håller på såhär. Och även om jag VET att de inte är farligt, att det går över och sånt, så är det jävligt svårt att faktiskt intala sig själv det. Är man en liten hypokondriker så är man. Obehagligt är vad det är. Så det ska bli fint med jobb faktiskt. Träffa mina kollegor, lyssna på Ricky Gervais podcast. Det är nog precis vad jag behöver.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback